Tankar en sen onsdagskväll
Jag ligger här i sängen och funderar lite. Jag funderar på tack-varsågod fenomenet.
Jag har börjat säga "var som en ko" igen. Men kan man verkligen säga det fortfarande och komma undan med det? Det var ganska länge sedan man använde det eller snarare JAG använde det.
Nu kanske du är lost. "Va fan pratar han om?" Tänker du och rynkar på näsan.
Jo jag pratar naturligtvis om problematiken som uppstår när någon säger tack för någon småsak.
Som ett exempel tänk er att ni sitter och äter mat med några bekanta, de är inte helt okända människor för dig men du känner dem heller inte jättebra. Pernilla bredvid dig ber dig skicka sylten, du gör detta och som reaktion säger Pernilla "tack". Sitter man inte alltid och våndas över vad man ska svara då? Varsågod känns ju lite fel eftersom det snarare passar in om det verkligen är något stort man har gjort. Det var så lite så känns lite drygt, man hänger sig liksom kvar vid vad man gjorde och tycker i själva verket att det var något att tala om.
Att säga var som en ko har då varit en bra lösning, man skämtar bort det lite snyggt, även om man känner sig som sju år igen.
Oftast blir det dock bara att man mumlar något i förbifarten.
Bara lite tankar så här en onsdagskväll.
//erik
Jag har börjat säga "var som en ko" igen. Men kan man verkligen säga det fortfarande och komma undan med det? Det var ganska länge sedan man använde det eller snarare JAG använde det.
Nu kanske du är lost. "Va fan pratar han om?" Tänker du och rynkar på näsan.
Jo jag pratar naturligtvis om problematiken som uppstår när någon säger tack för någon småsak.
Som ett exempel tänk er att ni sitter och äter mat med några bekanta, de är inte helt okända människor för dig men du känner dem heller inte jättebra. Pernilla bredvid dig ber dig skicka sylten, du gör detta och som reaktion säger Pernilla "tack". Sitter man inte alltid och våndas över vad man ska svara då? Varsågod känns ju lite fel eftersom det snarare passar in om det verkligen är något stort man har gjort. Det var så lite så känns lite drygt, man hänger sig liksom kvar vid vad man gjorde och tycker i själva verket att det var något att tala om.
Att säga var som en ko har då varit en bra lösning, man skämtar bort det lite snyggt, även om man känner sig som sju år igen.
Oftast blir det dock bara att man mumlar något i förbifarten.
Bara lite tankar så här en onsdagskväll.
//erik
Kommentarer
Trackback
