omnia

Novellen av Maxim Gorkij läste jag igår
i Sven Stolpes samling Mästarberättare

och drabbades.
Tidigare har jag läst hans självbiografi i tre delar där särskilt
delen Mina universitet var mycket läsvärd
Gorkij stödde den ryska revolutionen - därför att den förstås skulle befria folket -
och när han såg var landet var på väg - i större förtryck blev han mer och mer kritisk.
Hans son och han själv dog inom ett år, förmodligen mördade.
Blodiga söndagen
handlar om den dag i januari 1905 då en folkmassa
fredligt gick i demonstrationståg för att lämna en missnöjespetition
till tsaren
och blev nedskjutna av soldater som bevakade Vinterpalatset.
Gorkij har i novellen beskrivit den så att säga inifrån folkmassan
med spridda kommentarer, dialoger, kulregn, blod och död. 
Händelsen ledde sedan till den första revolutionen
som sedan följdes av 1917 års. Inte så konstigt att revolutionen inträffade
och inte så konstigt att den fick den förtryckande följd som den fick.
Människor och styrelser kan inte lära om över en natt, det vi är skolade i är vi skolade i.
Är vi uppfödda i förtryck är det förtryck vi känner till.
Själva hade vi Ådalen och turen att det inte ledde till revolution, kanske.
Och jag hoppas att det är historia. Att vi lärt oss och inte gör om.
//mamman

Bild från den blodiga söndagen i Leningrad/Petersburg